Skriv ut denna sida
Så fixar du en punka
Det finns alltför många cyklister som cyklar omkring oroliga att det skall hända något under cykelturen. Vanligast är rädslan för punktering. Att fixa en punktering är både lätt och svårt på samma gång.

I teorin är det lätt att laga en punktering, men man måste ha gjort det på egen hand några gånger innan man kan sluta oroa sig. Det går inte att tro att man klarar det för att man har gått på en mekarkurs där någon visat hur man gör. Man kan omöjligen komma ihåg alla momenten och i vilken ordning dom skall tas för att det skall gå vägen. Vissa tror att det räcker med att ha en pump med sig för att komma hem. Det är ytterst sällan man får en liten pyspunka. Vanligast är att all luft bara rusar ut på mindre än en minut. Har du aldrig fixat en punktering kommer du inte att kunna göra det bara genom att läsa den här artikeln. Du måste öva tills det sitter där.

I Audax hjälper man varandra så det går fortare att komma vidare.

Regel Nr 1. Öppna bromsen allra först.

Det allra första man måste göra vid en punktering på en cykel med kedjeväxel är att öppna bromsen. Om man bara lossar snabbkopplingen i navet och börjar dra i hjulet får man problem förr eller senare. Oftast går det inte ens att få bort hjulet och då har man inte längre fler händer att hålla cykeln. Alltså, öva på att öppna bromsen. Lättast är det på landsvägscykel. Där det antingen en spak på bromsen eller så fäller man upp bromshandtaget. V-bromsar är inga problem när man väl fattat hur lätt det är att klämma ihop armarna med händerna och häkta av J-böjen. Svårast kan cantileverbromsar vara. På nyare modeller handlar det om att få en ända av vajerbågen att lossa från den ena bromsarmen. Det kan vara helt omöjligt om man justerat bromsen tajt. En lösning är att ha en vajerjusterare någonstans på bromshöljet. Men det måste man tänka på innan man får punktering, för då är det för sent.

Regel Nr 2: Det är alltid svårare att kränga av ett däck än vad alla andra säger.
 

Det vimlar av folk som säger att de aldrig behöver en däckavtagare. Dom bara river av däcket med handen. Hur lätt som helst. Tro inte på det! Däck kan sitta som sten mot fälgen och det är svårt nog att få in en avtagare mellan däcket och fälgen. Avtagare brukar säljas i satser om tre. Tuffa killar har bara två. Men man skall ha tre för att vara säker på att det skall gå. Idén är att först sätta in en avtagare under däckskanten, böja den inåt mot navet och fästa den i en eker. Ta nästa avtagare, sätt in och fäst den och så in med den tredje och då skall den i mitten ramla ur. Då tar man den som ramlat ur och sätter den utanför den andra och så ramlar den osv. I ett visst läge känner man att det funkar att sedan dra den yttersta avtagaren runt fälgen och sedan är ena däcksidan öppen mot fälgen. Då är det bara att lyfta ur slangen efter att ha tagit bort muttern runt från ventilen.

Regel Nr 3: Håll reda på i vilken riktning slangen sitter i däcket.

Problemet med punkteringen är inte löst förrän man kan fastställa vad som orsakade punkteringen. De vanligaste är att man med fingertopparna känner på insidan av däcket om det där sitter en nubb, glasbit eller stenflisa kvar. Men vet man inte var man skall leta hittar man det bara om det är en stor bit som sitter i däcket. Vet man vilken riktningen slangen sitter i däcket och lokaliserar hålet i slangen kan man koncentrera sig på att undersöka ett begränsat område. Idealet är att man på alla slangar man köper ritar en pil på slangen vid ventilen för att visa framåt. Det finns pennor med silverfärg som fungerar utmärkt för att skriva på gummi. Med en sådan markering behöver man inte hålla reda på riktningen när man tar ut slangen, förutsatt att man satt in slangen med pilen framåt.

Regel Nr 4: Alltid ny slang med.

Reservslang skall alltid vara ny eller rättare sagt inte lagad. Det kan låta som en lyxlirare att inte ha slang som har några lagningslappar på sig. Efter vägen skall man aldrig chansa på gamla lagade slangar. Byter du till ny slang i skogen eller efter vägen kan du byta den mot en lagad slang när du kommer hem. Då har du tid att kolla om den verkligen är tät. Men i sadelväskan skall det alltid ligga en ny slang. Det kan låta otroligt men jag har varit med när reservslangen redan har varit punkterad. Kanske är det inte så konstigt att man hemma blandat ihop nya slangar med en som har ett lite hål i sig. Polarna som stått bredvid och tappat tid visar dock ingen förståelse när det visar sig att man har haft med sig en slang med punka.

Regel Nr 5: Det är alltid svårare att sätta på ett däck än vad alla andra säger.

Det är ganska lätt att få in slangen i däcket. Ibland kan det behövas några tag med pumpen för att få däcket att lättare hitta sin plats. Det svåra och också kritiska för att inte göra en ny punka är att få på däcket på fälgen. Idealet är om man kan får på däcket med hjälp av bara tummarna. Visst kan alla andra det, men var beredd på att de bara inte går, trots att tummarna är illröda. Då gäller det att använda avtagarna för att få på däcket utan att sticka hål på slangen. Avtagarna skall vara av plast, inte vara alltför klena och inte ha några vassa kanter. Försök att hålla slangen borta från verktyget.

Pumpa upp däcket innan du sätter på hjulet. Det skall i alla fall vara så hårt pumpat att du ser om däcket ligger på rätt på fälgen. Ofta är det en linje eller annat som gör att man kan se om däcket inte har gått ner i fälgen runt hela hjulet. Ligger det ojämnt får man ömsom dra ut och trycka in däcket. Har du kolsyrepatron, så tryck inte i allt på en gång, utan håll upp halvvägs och kolla, sedan i med resten.

Regel Nr 6: Glöm inte att stänga bromsen.

Det är förargligt och självfallet också farligt när bromsen inte längre tar. Dessutom orsakar det ännu ett stopp för att stänga den. Är det framhjulet som är fixat så snurra hjulet för att se om cykeldatorn får signal, annars kan det också bli anledning till ett nytt stopp för att justera.

Alla dessa moment måste övas in på alla däck och cyklar man har. Inte ett däck är det andra likt. Vissa rinner av fälgen medan andra aldrig vill släppa. När man övar detta hemma skall man använda samma grejer som man tänker ha med sig på cykeln. Om man kör med riktiga avtagare hemma och sedan skall använda några tandpetare som sitter på ett multiverktyg blir det en helt annan sak.

Det är mycket lättare att laga en punktering om man kan hänga cykeln i ett mekställ hemma. Så det kan inte användas när man skall öva för att klara en lagning efter vägen eller i terrängen.

Bakhjul är värre än framhjul när det gäller punktering. Å andra sidan är det just bakhjulet som oftast punkterar så man måste öva på det. Förutom bromsöppningen gäller det då att växla ut kedjan på den yttersta eller den näst yttersta bakkransen. Då blir det lättare att lägga på kedjan och vika undan bakväxeln när hjulet skall på igen. Kom också ihåg att en cykel som man lägger ner alltid skall ha växlarna pekande uppåt i skyn, inte ner i mossan eller gruset.

Det sistnämnda, hur man lägger sin cykel, tillhör också området stil. När man lagar en punktering har man ofta en ring av åskådare som tittar på. Därför gäller det att göra hela proceduren i rätt ordning så att man inte verkar klantig. Att titta på en cyklist som arbetar metodiskt, vet var verktygen ligger i väskan, hur pumpen fungerar osv är en är en njutbar föreställning. Men det kan också lätt bli en fars av det hela. Så öva ordentligt.

När man väl lärt sig allt detta är det dags att bli lite kaxig och organisera punkalagningen som ett teamwork. En person håller i cykeln, en annan står beredd med pumpen, medan den tredje vecklar ut den nya slangen och pumpar i lite luft.

Vill du få hjälp med att ta av och på däcket, se till att fälgen är ren innan du åker hemifrån. Ingen vill få den smetiga blandningen av olja och bronsgummi på händer och kläder.

Den som av egen erfarenhet vet hur man fixar en punktering kan koncentrera sig på cyklingen utan att känna oro för grus eller glas på vägen.
 

 
 
 2009-07-25 Tell © Audax 22,5