Skriv ut denna sida
Vad skall man ha med sig?

Checklista
Det kan vara många saker som skall med när man skall ut och cykla. Om man inte cyklar direkt hemifrån, utan åker bil till startplatsen är det genast mycket lättare att glömma något. Det har hänt att cyklister glömt hjälm, cykelskor, vattenflaska och många andra prylar när de har kört bil. Jo, en har t.o.m. glömt sin cykel!

I likhet med de flesta cykelloppen startar audaxlopp på morgonkvisten. Det är alltid en god idé att kvällen innan loppet plocka fram de kläder och grejer man behöver ha med sig. En checklista kan vara bra att ha. Den kan utformas som en bruttolista, dvs att den fungera året runt och i alla väder. Då får man säga nej till en hel del av grejerna, men det bidrar till att man aktivt kommer ihåg vad som verkligen skall vara med.

Mat och dryck
På audaxlopp är pauser för mat eller fika alltid inlagda på lämpliga avstånd. Självklart måste man dock ha med sig vätska för att kunna dricka medan man cyklar. Vattenflaskor eller en vattenryggsäck är därför nödvändigt.

Det går åt mycket vätska när man cyklar. Det är viktigt att inte få slut på vätska, då kan all kraft snabbt ebba ut. Dricker man ur flaska bör man ha två stycken på cykeln så att man inte överraskas av att det tar slut. Att ta ur flaskan ur stället och sätta tillbaka den innebär vissa risker. Dels tappar man koncentrationen, dels är ena handen borta från styret. Tappar man flaskan kan det bli riktigt farligt för den som cyklar bakom. En flaska kan lätt fälla en cyklist. 

En dryckesbehållare på ryggen av typ Camelbak är därför en stor fördel ur säkerhetssynpunkt. Då kan man också dricka oftare och i små klunkar. En ryggbehållare känns som en skön kylare när det är riktigt hett ute. Är det å andra sidan mycket kallt håller en vätskebehållare under jackan vätskan lite varmare och hindrar den från att frysa till is. Har man en ryggbehållare bör man ändå ha en flaska i reserv på cykeln. Det är inte säkert att man märker när vätskan håller på att ta slut. 

Om man skall ha vatten, saft eller sportdryck får man testa sig fram. Vatten har den fördelen att det inte klibbar om det rinner över. Vatten kan man också hälla över huvudet om det blir brännande hett. 

Man bör alltid ha med något ätbart. Hungern kan komma mycket plötsligt. En banan är perfekt på cykeln och den har sin egna hygieniska förpackning. Det är också lätt att äta en banan på cykeln när man väl lärt sig att skala den med tänderna. En macka i aluminiumfolie är lätt att ta med sig. Hoppa över smöret, för det smälter i värmen. 

Extra mat behöver man normalt inte, men det kan alltid inträffa saker som gör att man behöver något att stoppa i munnen. Det matställe man planerat stanna vid kan ha stängt, vilket kan upplevas mycket påtagligt om man sett fram emot att få i sig något. I vissa fall kan man också spontant få starka hunger- eller tomhetskänslor. Då är det bra att ha med sig något som man lätt kan äta medan man cyklar. Energikakor eller bananer är den vanligaste nödprovianten. 

Testa under solokörning hur det är att äta på cykeln. Gör man det första gången i en grupp är risken att man vinglar, tappar maten eller tappar tempot. Allmänt gäller att om man är osäker på en manöver på cykeln, så skall man gå ner längst bak i fältet innan man börjar manövern. Det kan t.ex. handla om att byta plats mellan flaskorna på cykeln, eller mer avancerat, att ta på sig lösa ärmar.

Regnkläder
Regn betyder olika saker beroende på temperatur, vind och hur hårt och ihållande regnet är. Regnkläder är ofta bylsiga  att ta med sig på cykeln. De kan också vara svåra att kombinera med andra plagg som man vill ha på sig.

Utgångsläget är att som regel ha en tunn regnjacka med sig under alla längre turer. Undantag kan göras för turer mitt i högsommaren då en stor sol dominerar väderkartan. En tunn regnjacka kan också vara ett skydd mot oväntat temperaturfall, t.ex. efter mörkrets inbrott.

Skall man åka långdistans och riskerar att åka timvis i regn, bör man överväga att investera i en bättre regnjacka. Det handlar framförallt om att den skall kunna andas i någon utsträckning. Helt täta, av typen platspåse, blir helt olidliga under långa regn, samtidigt som man inte kan ta av sig dom om det blir är kallt ute.

Regnbyxor för cyklister är relativt nytt och började på mountainbike. Man kan helt glömma dom under sommaren, men under höst, vinter och vår kan de vara ovärderliga. De är mycket dyra om de är av bra kvalitet och följsamma under cykling. Under turer då man inte gör pauser kan långa cykelbyxor i termomaterial vara helt tillräckliga då de trots att de är blöta värmer. Gör man däremot en paus kan ett par blöta långa cykelbyxor kännas riktigt obehagliga när man kommer ut i kylan igen. 

På fötterna 
Numera är det självklart att man har skor med klossar som klickar fast i pedalen. För andra ändamål än tävling är det system som ligger infällt i skosulan man bör välja. Då kan man lätt gå omkring under fikapauser utan risk att man ramlar på stengolv. Skorna behöver inte ha något grovt mönster med dobbar som är typiskt för MTB. Däremot skall sulan vara ordentligt hård. Man bör undvika snörning och istället välja remmar med kardborrfastsättning. Då kan man justera åtdragningen medan man sitter på cykeln. Det kan behövas om foten sväller eller om man närmar sig höga backar där man vill kunna dra runt pedalen utan flex. 

För att skydda skorna och framförallt fötterna behöver man skoskydd mot regn och kyla. Skoskydd av neoprengummi är mycket bra på vintern, men kan bli olidligt varma på sommaren. Bäst är då att ha ett par tunnare skoskydd för sommarbruk. 

Armar och ben
Ett av de mest praktiska plagg som någonsin gjorts är lösa ärmar. Sätter man på sig en överdragsjacka blir det lätt svettigt och fladdrigt. En bra kombination är kortärmad cykeltröja, lösa ärmar och en vindväst. Då kan man i olika steg ta av och på plagg utan att bli för varm. 

Att skydda benen när det är lite småkyligt är inte helt lätt. Ett par tunna tights kan vara bra, men se upp så att det inte blir bylsigt och varmt i grenen eller att de börjar hasa ner. Ett par vanliga hängslen löser problemen med att de hasar. Ett alternativ är lösa byxben. Det kan vara svårt att få dem att passa och att det lätt blir en glipa mot cykelbyxan. Försök få dem att gå omlott. Testa vilket som fungerar bäst, benen under byxkanten eller tvärtom. 

Kenneth Fant med kortärmad cykeltröja, vindväst och lösa ärmar. Smart klädsel en tidig morgon när det blir allt varmare allteftersom solen stiger.

Det viktigaste man har att skydda på benen är knäna. Där finns inga muskler som värmer och de är utsatta för vind och regn. Det finns särskilda knävärmare, som är en kortare variant av lösa byxben. De är lättare att ta på och av. Dessutom tar de inte så stor plats i väskan eller i fickan. Vissa verkar ha en tendens att korva sig i knävecket och det känns inget vidare. 

En snikvariant finns att köpa på apotek och är en stickad stödstrumpa för armbåge eller knä. Man klipper den till två delar för vardera benet. De är så långa att man kan välja om man vill sätta på den enkelt eller dubbelt över knäet. Framförallt är det en bra nödlösning att ha i reserv. De blir fladdriga i ändarna efter längre tids användning. 

En bra grej att ha med sig är ett par mycket tunna fingervantar, som är billiga nog att kasta efter man ha smutsat ner dom vid en reparation som t.ex. kedjebrott. Det är inget vidare att ha händer som är helt svarta av kletig smuts. Man försöker få bort det genom att gnida i gräs, men det funkar inte. Och sedan blir cykelhandskar och styret smutsigt. Tunna vantar brukar finnas i storpack där dom säljer trädgårdsartiklar. De kan också vara bra att ha under cykelhandskarna om det plötsligt blir kyligt efter ett regn eller på kvällen. 

Punktering
Pump är väl kanske självklart att man har med sig, men kör man i grupp finns det normalt en massa pumpar i onödan. Vad som kan vara bra att ha med sig är en kolsyrepump. Då slipper man det tidsödande pumpandet och man får bra tryck i slangen på nolltid. 

Ett ansvarfullt råd är att alltid ha ett vikbart däck i reserv. Många har fått uppleva hur ett vasst föremål skurit upp en stor reva i däcket. Men om man själv inte har haft det någonsin under mer än 20 års cyklande tar det emot att ge ett sådant råd. Årsfärska däck är kanske en dyr vana, men då känns i alla fall behovet av reservdäck inte lika starkt. 


Fredrik Dous byter däck strax innan starten vid Welcome Hotel. Att jobba i gräs har alltid sina risker eftersom det kan lossna en ventilmutter eller annan pryl som blir omöjlig att hitta.

Däremot måste man ha en reservslang med sig. Och har man bara en måste man vid första stopp efter en punktering laga hålet i den trasiga slangen. Att sitta och klistra lappar efter vägkanten är inget att rekommendera.  Alltså skall man ha med sig slang, däckavtagare och lagningssats.

Kanske är cyklister tankspridda, men det är faktiskt inte helt ovanligt att de har med sig en redan punkterad slang som reserv. Det brukar inte vara uppskattat av medcyklister som hoppats på ett kort stopp. Även om det kan verka lyxigt så ta inte ens en juste lagad slang som reserv. Ta alltid en ny provpumpad slang. Man vet aldrig hur väl lagningslappar sitter kvar på en hopvikt tom slang. Vill man vara sparsam eller miljövän så tar man den lagade slangen och sätter tillbaka den när man kommit hem och så tar man tillbaka den andra, hela, som reserv igen. Då vet man också om lagningen är tät eller inte. 

Att hålla på hemmavid och kränga på och av däck har det positiva med sig att man kan kolla och vid behov byta fälgband. Det är inget man gör efter vägen. Ett felfritt fälgband utan några tveksamma småskador minskar risken för att ekerhålen skaver mot slangen. Fälgband är billiga och skall bytas så fort de inte är helt oskadade och fint sträckta. De traditionella Velox-banden i tyg har under decennier visat sig fungera. Se bara till att sträcka dom ordentligt vid påsättningen. Ett slappt fälgband gör inte mycket nytta.

Verktyg
Medan man måste vara beredd på punktering oavsett hur kort tur man gör, så måste beredskapen för andra händelser variera beroende på turens längd, betydelse (t.ex. en kvalificering) och hur avsides från kommunikationer banan sträcker sig.

Ett multiverktyg med insexnycklar och skruvmejslar är alltid bra att ha med sig om något skulle börja skaka loss. Kedjebrytare och snabblänk måste man ha med sig om man inte vill bli stående efter ett kedjebrott.

Ett ekerbrott kan variera från småsak till katastrof både vad gäller möjligheterna att cykla vidare och svårighetsgrad för att fixa det. Värsta läget är när en eker går sönder på bakhjulets kranssida. Tyvärr är det där ekrarna är högst belastade och utsatta, varför det också är där de i första hand går av. 

När en eker går av bör den första målsättningen vara att bara cykla vidare. Normalt måste man ställa ut bromsen eftersom hjulet börjat skeva. 

Om ekern gått av på framhjul eller bakhjulets vänstersida så räcker det med ett ekerverktyg. Är det däremot på kranssidan så krävs en kassettavdragare och en nyckel till den, samt en kedjepiska. Det är stora, tunga verktyg som man sällan har med sig.

Telefon
Mobiltelefon är en bra säkerhetsdetalj på cykelturer, men man skall inte ta emot några samtal under cyklingen, i vart fall inte under en Audax-tur. I en paus får man ringa upp den som försökt nå en. Däremot skall telefonen inte vara helt avstängd, för det försvårar om någon annan behöver telefonen i en nödsituation. 

Beredskap för att bryta loppet
Vi har ingen servicebil på audaxloppen och det finns haverier som inte går att fixa efter vägen. Vidare kan man få problem rent fysiskt, t.ex. ont någonstans, börja må dåligt eller orken ta helt slut. Då är det bra att ha beredskap för hur man skall ta sig hem. Ett alternativ kan vara tåg eller buss och då måste man kunna betala biljetten. En annan aspekt är om man är klädd för att kunna gå någon längre sträcka. Skor med utstickande klossar är inget vidare att traska med. Extra kläder och belysning kan bli eftertraktade om det handlar om att vila upp sig och fortsätta cyklingen senare.

 2004-12-23 Tell

© Audax 22,5